Kärleken upphör aldrig

I Bibelns nya testamente, Första Korinthierbrevets trettonde kapitel, finns följande att läsa (ett utdrag):

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.

Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå.

Kärleken består medan tiden går

Livet går - dagar blir veckor månader och år, men det viktiga, kärleken, den består - från år till år.

Fina minnen från min barndoms jul

Jag har många fina minnen från jularna när jag var liten. Till exempel när jag och Pappa handlade julklappar tillsammans och jag fick dricka Coca Cola på Domus i Luleå. Det var stort, och blev en tradition ett antal år.

Tomten hade väldig betydelse för mej, minns jag. Mina syskon brukade säga att de såg tomten "nu är han där ute", men när jag kom springande för att se honom så var han nästan alltid borta. Stämningen inombords trissades upp. Mamma ställde också ut gröt till tomten kvällen innan julafton och gröttallriken var tom på julaftonsmorgonen. Förundrad och glad förstod jag att han skulle komma också denna jul.

Att klä granen, den skulle vara riktigt snygg, och titta på Kalle Anka var viktiga traditioner. Och att få julklappar, helst många, var roligast av allt. Efter julklappsutdelningen brukade jag ringa och jämföra och kolla hur många julklappar en av mina kusiner hade fått. Det var antalet som var viktigast, åtminstone för mej.

Det tisslades och tasslades, viskades och busades, och engagemanget var stort för att jag som var minst av alla skulle ha det riktigt fint. Min barndoms jul minns jag med värme. Jag skulle vilja att alla barn får ha en lika kärleksfull och fin jul.

David